Galen i Grekland

Jag älskar att laga mat och allt sedan jag började älska laga mat så har jag drömt om en örtagård. Nu har jag ett tiotal kryddväxter och vet inte vad alla heter, men det är oviktigt.

Igår lagade jag kycklingbröst i ugnen, inköpta av den trevlige slaktaren i Armeni. Jag avslutar alltid med att gå ut och rycka los blad ifrån alla örter och så kastar jag en näve över kycklingen innan den skall in i ugnen. Igår stod jag och tittade på örtnäven och tänkte om jag fått med allt. Jag lyfte blicken och...

Nä..just det jag har ju ett stort träd med lagerblad också, så det var bara att ta en sväng upp i trädet för att fullborda måltiden.

Jag gör slut på minst 20 liter olivolja om året och igår var första gången under 11 år som jag köpt oljan, jag brukade få lite då och då av framförallt Pavlos som ägde hotellet, men gick bort för ett par år sedan. Igår var första gången på 11 år jag hällde ut oljan från en flaska och inte en dunk.

Jag läste att i stort sett all italiensk olivolja är utblandad med Grekisk, Turkisk, Marockansk etc. Man döljer det genom att använda sig av mellanhänder så spåren försvinner. Nyligen gjordes en del tester och det var en jäkla oordning i flaskorna.



Jag och Ira tog en promenad i Kalives igår och vi träffade på ankan Kostas vid hamnen.

Visste ni att varje dag så promenerar 3-4 stycken ankor rakt in i Kalives centrum, de hoppar över fotgängare, undviker vattenpölar, korsar trafiken och går längs med trottoaren för att nå sitt mål. Målet är bagaren i korsningen, mitt emot tvätteriet, väl framme så kommer expediten ut och matar dom med bröd, samma visa varje dag.

Ira föreslog hon skulle ta en liknande tur till slaktaren eller jordnötsbågsaffären.



Solen skiner. 15 grader. Fåglarna kvittrar och Ira dricker espresso i bar överkropp och jag tuggar på ett ben på terassen...eller hur var det nu?

Om man samlar mod och går in på en tomt där grinden inte är låst så kan man upptäcka små skattkammare.

I Gavalochori klev jag in i ett gammalt hem som någon lämnat i all hast för kanske 50-60 år sedan. Min gissning är att en kvinna bodde här ensam på slutet under fattiga förhållanden, och när hon dog så kom ingen och tog tillvara på hennes saker och det fanns ingen som kunde ärva huset, så allt lämnades vind för våg och så har det sett ut sen dess.





I entrén så hålls de enorma stenarna ovanför dörren uppe av en nyinsatt bjälke, det är bra annars är det hjälmtvång vid besök..



En enkel vaxduk gav lite färg i det spartanska hemmet, hon piffade tom upp det med en vaxduk på väggen.



Det finns ingen spis, så jag tror att all matlagning skett på den här gasplattan som lämnats kvar.



Hennes finskor står prydligt kvar där hon lämnat dom, kanske var det dom skorna man hade till kyrkan. Vid entrén stod också ett par slitna gummistövlar, troligen storlek 36, det var nog skorna hon hade till vardags när hon matade hönsen.



Tallrikarna står nydiskade kvar i diskstället.



Hennes dukar och överkast samsas med gardinerna på golvet.



Taket har börjat trilla ner. Tjocka stenväggar är bra på sommaren och bra på vintern, det är varmt eller svalt beroende på årstiden. Här ser ni däremot tunna stenväggar med springor där den kalla luften kan tränga in. Gavalochori är känt för att ha ett värdelöst klimat, varmt som i en gryta på sommaren och fuktigt och bedrövligt på vintern. Många gamla i byn har ont i lederna pga fukten, det är inte så konstigt om man bor så här. Reumatism kommer som ett brev på posten.



Kastrullerna har inte kommit till användning på ett tag.



Det här kan vara precis vad som helst, kanske är det en klänning, eller ett gammalt förkläde, mal och andra insekter har haft en festmåltid i sextio år så det är svårt att se vad som hängde där ursprungligen.



2002 blev jag erbjuden att köpa ett gammalt hus i byn, ett helt annat hus än där damen bodde, idag gick jag dit och kikade igen, ingen har köpt huset och amerikakofferten står kvar mitt på köksgolvet.


Kylen står kvar, nästan som ny. Jag skulle fått huset för 50.000€, det hade nog kostat minst lika mycket att renovera, så det var bra att jag fick tag på smurfhuset.

Många har köpt gamla ruiner för att renovera, men det är ett tufft projekt, har man dock pengar och tid så kan det nog vara riktigt spännande.



Nu när jag skrivit klart inlägget så blev jag lite nyfiken på kvinnan som bodde i huset med finskorna, jag får nog försöka ta reda på sanningen om henne, vem var hon och när tackade hon för sig i detta jordelivet.

Ni vet att Armeni ligger 10 minuter med bil från mig, om man kör extremt fort.

Det är lätt att köra igenom byn där den ligger, folk stannar oftast till enbart för att ta en grekisk kaffe i skuggan av träden utanför kafenion. Jag har läst om att byn var betydelsefull tidigare och jag förstod inte varför, men idag förstod jag. Armeni är egentligen en ganska stor by och många av husen är stora och vackra, några ruiner har renoverats och några står tomma, man kan se att husen lämnats vind för våg och allt ser ut som innan, utom att det står ett stort träd i hallen numera.



Det här huset verkar bli snyggare när det blir äldre.



Som jag fattat det så är det här julrosor eller vad det heter i Sverige, fint är det i alla fall.



I det här huset bodde någon som hade god ekonomi, dörren är vacker och man kan ana ett fint golv, de flesta hade stampat jordgolv vid den tiden så det här är lyxigt och fint. Ingen har nog rensat i rabatterna på 60-70 år, det blir mycket ogräs under en sån period.



Blått och vitt passar altid in i Grekland..



Det är inte ofta man ser ett sånt här vägaltare mitt i en by, känns overkligt att han dött i en trafikolycka här, det är nog så att han bodde i närheten och så hedrar man honom så här. För er som kan läsa grekiska så ser ni att han hette Giorgios, ni andra får bara lita på mig.

Jag hörde att bloggen nu är veckans reseblogg på aftonbladet, det var inte dåligt. Ira ville fira med jordnötsbågar men jag svarade att hon är för tjock. Om nån mot förmodan köper aftonbladet så kan ni väl se vad dom skrev, aftonbladet var slut i Xirosterni

Ni som inte känner till historien om nazistgrottan kan läsa mitt inlägg i Göteborgs-Posten från i vintras:

http://blogg.gp.se/resebloggen/2010/12/31/kom-till-nazistgrottan-om-du-vagar/

Idag när vi gått söndagspromenaden med gästerna berättade en man som varit här många gånger att första gången han var här så fick han skjuts av en kille från området upp till grottan i Kokkino Horia.

Mannen som skjutsade gästen berättade att hans far tillhört motståndsrörelsen som hade grottan i besittning under andra världskriget, när tyskarna kom och tog grottan så skulle de tillfångatagna skickas till fångläger.

Mannens pappa vädjade till en tysk soldat om att släppas fri, han sade att han hade 7 barn och han måste ta hand om sin familj. Den tyska soldaten lyssnade, vände ryggen till och väste fram:

- Stick, spring iväg!

20 år senare dök tysken upp i Kokkino Chorio igen, när han gick på torget fick han syn på 7-barnspappan och gick fram och presenterade sig.

De blev goda vänner, Nicos pappa åkte flera gånger till Tyskland och hälsade på och tysken blev en flitig besökare i grannbyn till Almirida.

Dagens solskenshistoria passar bra just idag när solen skiner..

Några dagar om året är det bedrövligt väder på Kreta, idag blev en sån dag.

10 grader varmare än igår pga Saharavindarna och mycket hög luftfuktighet, Ira vägrar gå ut och jag får ont i skallen.

I morgon blir det normalt väder igen, typ 29 grader..



Aptera ligger en kvart härifrån, där kan man svalka sig en dag som denna i de enorma spannmålcisternerna.

Det finns även romerska bad där man kan svalka sig, det enda problemet är att dom har så dåliga öppettider, sist det var öppet var 1700 år sedan, och på dörren hänger en skylt där det står: ¨Kommer strax.¨





Tzatsikis valpar har äntligen öppnat ögonen så nu hittar dom till matstationen utan min hjälp.



Dagens husmoderstips kommer från Bodils man, Manolis. Om man är förkyld så tar man bomull och doppar i raki och virar runt halsen, det funkar bra säger Manolis. Av ångorna blir nästan hela familjen på kanelen så det är viktigt att vädra om man vill köra bil efteråt.



I fjärran syns Almirida. Utsikten från det turkiska fortet vid Megala Chorafia är magnifikt.

Jag har fått hundratals frågor om mitt födelsedagsfirande. Kvällen innan jag fyllde så gick jag ut i Paleochora ensam och åt på södra Europas bästa asiatiska krog.

Efter maten satt jag i min ensamhet och tog en sängfösare, mitt liv är som bekant galet så det är inte förvånande att jag 5 minuter senare blev kidnappad av 5 trevliga norska kvinnor, som var på jente-tur tillsammans. Helt naturligt fyllde en av dom år, så dom firade liksom av mig av bara farten, och dom firade mig fram på småtimmarna. Vi drack drinkar med mynta och lime enbart för att det är förkylningstider...

Dagen därpå (på födelsedagen) väcktes jag av en man som med hjälp av en motorsåg gav sig på en palm som hade en stam som var 1.5 meter bred. Palmen fanns ett par meter ifrån min balkong på Sandy Beach Hotel.

Han höll på nästan hela dagen och hade gjort 10% av jobbet.

När jag reste från hotellet så skulle jag betala. En av ägarbröderna frågade då:

- Kenneth, vad vill du betala?

- Jag vet inte, svarade jag.

- Vad betalade du förra året?

- Jag vet inte.

- 20? 30? 40€?

- Du kan få 40€, svarade jag.

- Ok, svarade han.

Nu ångrar jag mig att inte jag krävde motorsågsavdrag...



Här höll norskorna igång med traditionella födelsedagssånger och danser, man kan tro att det är tidigt men kameran luras.

Cantinan i Kalives har inte öppnat än. Kalives startar lite senare än Almirida.


Tack Birgitta för att det gick så snabbt med blomsterförklaringen.

Monica kom på ytterligare ett bra uttryck som hon skrev bland kommentarerna som blir svårt att översätta till engelska.

Har du fler uttryck som blir svåra att översätta?





Min favoritpizzeria i Kalives. Stella och Giorgio gär stenugnspizzor värda att offra en arm för, helst vänsterarmen som man inte använder så mycket.



Blomman heter konstigt nog hottentottfikus.



Den här killen är så stolt över sitt namn att han satt en skylt i bilen, med namnet Giorgos. Kanske hittar han inte sin bil om han inte har namnet i rutan. Alla heter Giorgos här så jag vet inte om det är så smart. Om han säljer bilen låter ofta den nya ägaren skylten sitta kvar.

Jag kommer ihåg när jag åkte på språkresa till Storbrittanien.

Jag var 13 år. Kan ni tänka er? Ett sånt straff?

Till lunch fick jag med mig två chipspåsar, och två coca cola av min värdfamilj.

Jag är väluppfostrad så jag åt allt familjen ställde fram på middagsbordet. Allt var sönderkokt eller sönderfriterat och inget smakade någonting alls.

På söndagar äter engelsmännen ¨sunday roast¨, här i området.

Jag vill ibland ha variation på grekmaten, så det händer att jag följer med mina engelska vänner. Smakupplevelsen är som att äta papper och dricka ett glas avslaget vatten till.

Sunday roast smakar aldrig någonting.

Idag fick ett par syn på mig när jag smög runt i byn Kefalas och tog kort på blommor. De tyckte väl synd om mig där jag gick i min ensamhet.

De gav mig en direkt order att följa med och äta sunday roast. Nytt ställe, mycket bättre än alla, påstod dom.



Det här är Ray. Han har inget med texten att göra förutom att han är från England. Han spelade fotboll i Nottingham, eller också var det ett helt annat lag.

Jag har tidigare graderat alla andra restauranger som likvärdiga. Om ingen serverar mat med smak, så är det svårt att jämföra.

Rob övertalade mig att följa med genom att säga att de hade pepparrot till söndagsmiddagen.

Jag satt med 10 engelsmän, det var någon som fyllde år. In kom maten. Söndagsstek utan kryddor, sås utan kryddor, hela blomkålshuvuden på tallriken och som tillägg: Ärtor. Små jäkla ärtor, utan smak.

Man har inte ens orkat salta.

Samma visa varje gång jag äter engelsk söndagmiddag.

Pepparroten, pepparroten tänker ni... Pepparroten gav väl smak? Jag älskar torsk med pepparrot och använder så mycket så det liksom tårar sig i ögonen.

Det var ingen pepparrot. Det var en sås gjord på pepparrot som hör och häpna. Inte hade någon smak!

Min kamrat Rob frågade om jag inte tyckte det var den bästa engelska söndagsmiddagen jag ätit?

Jag svarade att jag aldrig ätit en söndagsmiddag som smakat något, så det är liksom svårt att betygsätta dom. Men det var kanske den bästa smaklösa middag, och ärtorna var kanske något mindre överkokta än vanligt.

Förra veckan åt jag en engelsk dessert. Apple crumble with custard. Det var den sämsta desserten jag ätit i mitt liv.

När middagen var över så var det en engelsk dam som frågade vad jag tyckte om engelsk mat.

Ni känner mig vid det här laget...

När jag hade pratat klart så inföll sig en pinsam tystnad som varade fram tills Ira började gny. Någon hade gett henne Yourkshire Pudding som hon spottat ut...

Igår gick jag på gymet i Kalives vid 4-tiden. Gymet var helt övergivet och jag gick där tyst för mig själv.

Efter ett tag såg jag ut genom fönstret då såg jag byborna i svarta kläder gående nedför gatan. Jag har aldrig sett så mycket folk förutom vid karnevalen i Kalives.

Jag läste att 1400 människor dör i trafiken varje år i Grekland och på Kreta är det en dödsolycka varannan dag. Varannan dag på en ö med bara 500.000 människor.

Oftast är det ungdomar som kör för fort med motorcykel eller bil. Under de åren jag bott här så har minst 10 unga killar kört ihjäl sig i småbyarna runt Almirida.

Grabben i Kalives hann bli 21 år. Jag hörde att han varit ute och att han ringde hem till sin pappa för att bli hämtad, men pappan hörde inte telefonen. Grabben körde då omkull och pappan kom körande och stannade vid olycksplatsen för att se vad som stod på. Stämmer ryktet att det var så det gick till så är det fruktansvärt.

Jag såg att en facbookgrupp startats för att hedra hans minne. Kalives har 1800 bybor. Idag hade gruppen 1700 medlemmar.

Jag gick precis med.

Ps: Jag har fått frågor om valpen i Kalives och tydligen är den välskött och omhändertagen, men jag skall dubbelkolla så det stämmer. Jag har inte sett den sen sist.



Ira var med i en tävling om den kretensiska hund som hade längst tunga. hon kom tvåa. Vann gjorde en dopad myrslok som klätt ut sig till Golden Retriver med hjälp av en fårfäll.

Idag har det varit mycket jobb med snickarna. Regnet vräker ner men som tur var hade vi 20 grader igår på karnevalen.



Ibland är det roligare att ta kort på publiken än de som var med i tåget. Mannen i skinnkavaj är min favorit taxichaffis, han är stensmart. Varje gång jag åker med honom till Chania så får jag en föreläsning helt gratis. Senast pratade vi om hur utbrett vendetta är på Kreta.


Ira fick stanna hemma i år. Hon blev rädd förra året av den höga musiken och alla människor. Nästan lika rädd som när hon var valp och min träskalle till granne jag hade då, valde att skjuta med kalashnikov 5 meter ifrån oss.



Igår satt vi på det här caféet och servitisen som jobbar där hade blivit lovad en maskeradkostym av sin chef. Hon hoppades på en prinsessklänning.

Hon var inte så nöjd att går runt som en åsna hela kvällen.



Tjejen med cigarretten åt spunnet socker. Det är istort sett omöjligt att se skillnad på vad som är peruk och vad som är spunnet socker. Man måste liksom smaka sig fram.



På den här vagnen gjorde man narr av ett tv-program där kockar bedömer folk och fä. Min gamla arbetskamrat från Park Aveny Hotel, Mannerström är tydligen med i Sveriges version av programmet.





På den här vagnen dansade man runt stoplar. Jag vet inte varför. Bäst på att dansa var skäggiga damen.

Jag sade tidigare att alla grekiska män klär ut sig till militärer. I år såg jag nog 100 som var utklädda till kvinnor. Några såg ut att älska det. Tänk så sorgligt om man är transvestit och bara vågar gå ut med det en gång om året. Man är ganska konservativ i byarna på Kreta.



Jag förstår inte riktigt den här klädseln. Utklädd till dödskalle med ett baseballträ i handen. Hoppas det är läppstift och inte ett blåmärke på flickvännens kind.

Jag glömmer liksom bort att man egentligen borde klä ut sig. Jag får fundera ut något bra till nästa år. Några idéer? Jag tänkte tatuera in en slips och gå omkring med bar överkropp och ändå se välklädd ut.

Oj, idag blev det mycket bilder. Flera hundra. Och de blev inte suddiga och det beror nog mer på ett fantastiskt objektiv än på mig.




Borgmästaren Nikitas pojk Manolis har jag känt sen han var 4 år. Nu är han 14 men har ingen riktig skäggväxt än, men det lösar man med en penna.






Spindelmannen är inte så modig som man kan tro. Han tycker om att ta ett rejält tag i mammas hand innan karnevalen skall börja.

Jag har dålig koll på barn, men grekiska barn är söta och speciellt när de är utklädda inför karnevalen. Idag såg jag allt från prinsessor till grodor och stålmän och pyttesmå militärer.






Den här pojken fick inte klä ut sig. Han tvingas jobba precis som hans småsyskon och alla hans kompisar. Idag sålde han ballonger, i morgon säljer han apelsiner eller så spelar han dragspel inne i Chania.

Han har en vuxen mans blick i ett barns kropp. Man tvingas växa upp fort om man är född utanför det nprmala samhället.







Om man är riktigt liten så behöver man inte klä ut sig så mycket. Lite röd färg på kinder och på näsan och en perfekt sittplats på pappas axlar.



Den här mannen klädde ut sig till läkare och skrev ut recept på viagra till de som verkade behöva det. Han ignorerade mig.



Den här killen gick mest runt och skrämde ihjäl folk och det lyckades han bra med...



En flamencodansös, en polis från New York, en hippie, samt djävulen och en fe hade kul ihop...



Dålig musik ur spräckta högtalare. Välkommen till Grekland.

 



Lika trångt som i en burk sardiner i tomatsås. Men vädret var bra. Jag blev solbränd. nästan ...typ....bränd i nacken...

Geten i Plaka är extra glad åt våren. Maten är liksom godare då säger hon.



Kyrkogården i Douliana är vacker. Det är liksom rogivande med grekiska kyrkogårdar.



Jag tycker om den grekiska traditionen att man har fotografier på sina släktingar vid gravarna. Ibland är det foto på någon som står i uniform eller någon sitter kanske och ler på sin traktor. Jag tycker om att strosa runt och se på fotografierna, jag kanske blivit galen i Grekland på riktigt.

Idag skall jag försöka hinna med att gödsla mina smala stackars olivträd. Jag trodde inte det behövdes men Vangelis sade att det är bra och nu är bästa tiden.

Nästa vecka skall jag försöka dränera min rabatt. Jag var i Kalives och beskrev mina problem och det är inte enbart jorden utan mest att vattnet inte rinner undan. Familjen i Kalives är duktiga. Mamma och Pappa och barnen är nog inte mer än tonåringar men alla är duktiga.

Jag håller tummarna för att Svens mamma och pappa kommer och hjälper i år igen. Dax att kalla in experterna från Mjölby så det blir lite ordning och reda på tomten.

Fredag blir det Aten för att söka nytt pass. Möjligen lite shopping också...Jag stannar till i Glyfada som vanligt.

En gammal man som brukar fika på Café Francoise älskar Ira. Han kan inte ett ord engelska. Han fick syn på Ira och så sade han: Chöchill. Och så skrattade han. Jag förstod ingenting. ¨Chöchill¨skrek han och gapskrattade. Jag förstod fortfarande ingenting... Han skrattade så han nästan grät. Chöchill!!!! 

Winstoon!!!

Han tyckte Ira var lik Winston Churchill med sina hängade kinder. Hon är faktiskt jättelik.



Ira



Winston

Underbar söndag.

Precis klippt gräsmattan för första gången på 4 månader. I Sverige kan man få ogräs, här är det så bördigt så väntar man för länge så får man ett träd. Först fick jag klippa och såga för hand, sen kom gräsklipparen fram.

Jag och Ira promenerade runt vår favoritby Douliana och det var fint. Mandelträden blommar ibland och kamomillen är på plats.



Vi satt och solade oss ett tag, tog massor av kort och stortrivdes i byn. I Douliana är alla extremt trevliga. jag är inte där så ofta så få känner igen mig, men alla hälsar på typiskt kretensiskt vis. Jag hälsade säkert på 50 personer jag aldrig mött.

När jag åkte till Aten första gången på semester gick jag runt och hälsade på alla jag såg.

Jag slutade snart med det.

Atenbor och Kretensiska bybor är olika. Jag berättade att ingen hälsade och mina kretensiska vänner skrattade hjärtligt åt träskallen från Göteborg.

Söndag är bra för då är det ¨Sunday Roast¨, lamm och grönsaker och gravy, i stort sett den enda engelska maten man kan äta, och ira får alltid ben på söndagar. Vi smaskar samtidigt.

Tänk om kocken kom ut i matsalen i Sverige och gav en hund ett stort ben som han åt på golvet? Då får man stänga hela kvarteret för sanering och skicka alla inblandade i fängelset.

Jag var så nöjd med mina windstopper brallor så jag köpte ett par till över internet. De var gjorda för cyklister. Jag tänkte inte så noga.

Jag är i en ålder där jag både är för gammal och för ung för att gå runt i blöja. Vadderingen känns precis som en blöja, och jag cyklar aldrig så jag bytte bort byxorna mot några söndagsmiddagar, kocken cyklar runt, runt hela dagarna så han behöver blöja, förlåt cykelbyxa.





Bilderna är från idag.

När jag åt lunch i godan ro så var det en engelsk bordsgranne som fick syn på min kamera.

Han var nog lite avundsjuk och började prata om hur fantastisk den var, och pga han säkerligen var avundsjuk så var han en besservisser under en lång stund, och skulle brilljera om sina fotokunskaper, till slut hade min mat kallnat.

Han betedde sig som en typisk man..

Han frågade om jag ville vara med i hans fotoklubb.

Jag satt mest som ett frågetecken när han pratade och förstod ungefär 10% av det han sade. Det handlade om pixlar eller något, och färg.

Hur som helst, summa summarum, kunskap är inte viktigt. personen med dyrast kamera vinner...som jag fattat det...fast jag har fattat fel förr...oftast...



Beviset. Några mandelträd blommar, som bara mandelträd kan blomma.

På vintern bor det en del coola gubbar uppe i Plaka förutom mig själv..

Italienaren från Milano som har ett antal motorcykelbutiker.

Tore. Idolen.

En belgisk man i 60 år åldern som är fd främlingslegionär och stred i Algeriet i slutet av 60-talet.

Den franska författaren jag talat om tidigare. Igår sökte jag upp honom på internet och som jag förstod det så är han känd i sitt hemland. Han tjänade en del pengar på sina böcker och gjorde slut på pengarna och efter det så bad franska staten om skatter. Författaren flyttade till Plaka.

Igår talade han om hur stor vän han var med arsenals tränare Arsene Wenger. Om det är sant så är han nästan lika imponerande som Tore.

Jag har undrat varför hela hans familj var så inbitna Arsenalsupporters..Nu har jag svaret...



På Kreta ser man nu ganska ofta stora fält späckade med enorma solpaneler som liksom vrids runt mot solen under dagen.

När jag går min lilla runda med Ira i Plaka så går vi bland klipporna och där finns små bassänger som lokalbefolkningen tillverkat och så använder man dom för att samla in havssalt.

Gubbarna från Kokkino Chorio kommer ner och samlar ihop saltet som dom gjort i generationer.



30 meter ovanför de små håligheterna ligger de här. Fungerar på liknande sätt och sägs vara tusentals år gamla. Havsnivån måste legat mycket högre då.





Det här snygga staketet har en familj runt sina vinrankor som planterats precis vid havet. Tåliga druvor klarar nordanvind, salt och extrem hetta.

I hundratals år så har folk i Grekland undrat varför man skall åka till byn Vamos i Apokoronasområdet. 15 minuter från hotellet. Anledningen numera heter fläsk och chili cheese... På torget finns ett litet souvlakiställe där man grillar allt man lägger vantarna på.

Framförallt är man bra på att grilla fläskkarré. Underbart gott. Med hemlagad chili cheese dipp som man doppar brödet it. Väl värt en resa. Georgio som har stället har yviga mustacher och ett glatt humör. Hans fru tycker inte om att han skålar i raki med gästerna, hon heter Maria.

Idag efter min lunch kom han ut med två små glas Raki och så frågade han:

- Dricker hunden Raki?

Jag svarade, nej.

- MARIA! Hunden dricker inte Raki så jag tar den istället...

Underbart... Georgio är pappa till vår bartender som heter Thalia, hon är lika trevlig hon.



Valpen vi hälsade på igår är lika stor som Iras huvud.

Såg att det blev några kommentarer kring hur dåliga grekerna är på att hålla rent. Min tomt låg ju öde i 50 år. familjen hade ju emigrerat.

Det innebär att det var ok för grannar att backa in på tomten, välta stenmurar och kasta sitt skräp. Jag har hittat bilkylare från väldigt gamla bilar och idag kämpade jag med att få bort en gammal spiralmadrass där spiralerna rostat. Jag måste ta in en liten grävmaskin för att få helt rent.

Det som är positivt numera är att priset på metall är så dyrt så nu tar man vara på gamla kylskåp etc istället för att pynta naturen med dom.

Priset på plastflaskor borde höjas för de kastas bara. Kanske en affärsidé? Återvinning?

Jag kastade upp kameran på axeln och gick en liten kort tur från huset i Plaka.

För en vecka sedan var oliverna gröna, nu är dom svarta. Hösten är här.



I Plaka finns det här gigantiska bananträdet. Det känns som att ett sådant vore fint nära mitt smurfhus. Och så får man gratis bananer som kostar 13,45 på ICA.



Katten Kostas ligger och tar en eftermiddagssiesta. Han bor hos en känd fransk författare som går runt i såna där långa klänningar som man ofta har i arabstaterna, de är perfekta här i värmen. Han tycker om att dricka många glas vin om dagen och han älskar fotboll. På vintern händar det att vi ser matcher ihop.

Han talar 8 språk.

Om jag lyckas ta reda på om hans böcker finns översatta så meddelar jag det. Jag förstår inte varifrån han får sin inspiration, han går runt i Plaka och släpar sina toffelklädda fötter efter sig, i en by med 200 personer. Stora delar av tiden ser han på fotboll tillsammans med en kanna vin, men han producerar böcker på löpande band...



Vangelis pojk har fått en valp. Han är glad. Men han behandlar valpen mer som en leksak än ett djur och valpen pep av  smärta, så jag skällde på honom några gånger, han förstod ingenting. Det är ju bara en hund..

Två saker med greker som jag tycker riktigt illa om:

1) Hur illa de behandlar sina djur. Inta alla, men 97.8 procent av grekerna.

2) Att de skräpar ned så in i baljan. Varje gång jag kör bakom en bil så kastar de ut sopor genom rutorna för det är viktigt att bilen är ren. Ren blir den aldrig men ganska ren.

Jag hörde precis en historia om ett par som flyttade till området. Ett ungt par. Allting växer så det knakar här. De hade en stor tomt där de hyrde in sig. Så de planterade växter som man kan röka. Alltså inte rabarber..

Många plantor planterade det unga paret. Jag behöver inte säga varifrån de kommer, men låt säga att landet börjar på i och det ligger i Europa. Inte island...

En granne såg de vackra plantorna  slog larm. De bodde ganska nära Plaka.

De häktades och får nu inte lämna Kreta innan rättegången som blir om ett år.

Grannen påstås ha odlingar som inte ligger nära husknuten och han ville inte ha konkurrens. Men folk påstår så mycket....

Utanför Vamos finns ett litet Zoo....Ni kommer väl ihåg Prästen med strutskorven? Han har parken med ett antal olika strutsar och annat spännande...

Han hade också förr  två andra djur som var bästa vänner....En apa och en hund....





Var annars än i galna Grekland blir en apa och en hund bästisar....

Idag hade jag repo. Eller ledigt som vi svenskar säger. Jag har skrivit om Georgoupoli tidigare men nu blir det lite nytt....

Som ni minns så pumpar en mindre flod ut kallvatten hela tiden rakt ut i havet. I närheten av floden brukar jag svänga in på en avtagsväg mot en liten strand med en liten..liten..taverna...



Anden Stavros älskar att svalka sig i flodens svala vatten.....



I byn har man planterat massor av australiensiska eucalypusträd

Ni ser ett här......

Deras starka rötter suger åt sig massor av vatten så man slipper sumpmark. Sen ger dom bra skugga så man blir nöjd att sitta under träden när solen gassar som mest....

Lika nöjd är man inte när frugan tjatar på en, när man försöker läsa sportbilagan i tidningen i lugn och ro....



Stranden jag tycker om ligger alltså till vänster om piren...På piren finns ett kapell tillägnat fiskarna skyddshelgon...Jag tror han heter Kostas....


Fisk är bra i byn....Jag åt lite grillade sardiner med pressad citron och nägra droppar olivolja....tillsammans med Retzina...som alla vet är Retzina egentligen möbelpolish.....Det smakar iallafall ungefär likadant....

Anledningen till att Retzina smakar gam...förlåt...möbelpolish.....är att man häller koda i dåligt vin....

Fåraherdarna hade en läderpung med vitt vin i runt halsen. Det var tråkigt att vakta får så de tyckte om att dricka vin samtidigt....Vinet höll sig kallare om man smörjde in läderpungen med kåda...Kådan trängde igenom och gav smak till vinet....

Retzina är ganska gott. Men man måste dricka det kallt som en norrlandsälv, och alltid med mat....



När jag blir envåldshärskare över hela världen, som jag tänkt så har jag en lag jag skall klubba igenom först.....

Tubsockor i sandaler bestraffas med gatlopp, där folk får kasta kylskåp efter syndaren....



Vet ni hur man känner igen en bra taverna?

En bra taverna har alltid en väldigt gammal, dammig, uppstoppad gam på kylskåpet....Saknas gamen saknas kvalitet...



Fin strand...Bara 20 minuter från Almirida...Perfekt som dagsutflykt...man kan ta en moppe dit...åka upp bland småvägarna ovanför Vamos så slipper man huvudvägen där folk kör som tokiga.....ja..dom kör som galna greker.....verkligen......



Stavros insisterade på att vara med på en bild till. Han tyckte min nya lins till kameran speglade hans vackra näbb allra bäst.