Läste i Aftonbladet att ungefär 50% av alla svenskar tvekar att åka till Grekland pga krisen.
Det säger mer om svenskar än om Greker, resten får ni räkna ut själva. Världens mest nervösa trygghetssökande folkslag har sagt sitt. Vad är folk nervösa över? Jag vet inte. Hem kommer man ju alltid, och i värsta fall så får man några timmar mer med sol och tzatziki, men alla tänker inte som jag.
Jag tycker faktiskt siffran 50% är lite sorglig, kanske därför jag kände utanförskap när jag bodde i Sverige.
En gång landade jag i Sri Lanka när inbördeskriget rasade som värst och man sprängde ett plan på flygplatsen samma dag jag landade, många hotell och restauranger var stängda, det var ett jäkla äventyr, men ett minne för livet.
Tro mig, ingen spränger flygplan i Chania.
280.000 norrmän däremot har bokat resa till Hellas i år. Dom är vana vid krig och tuffa tider och inser att oron är extremt överdriven.

Den här rosen på hotellet är extra fin, den är vit och röd på samma gång. Skumt.

En tjej i 10-årsåldern gav mig beröm för mina bilder idag, hon är här med sin mamma, hon sade också att när hon får barn i 10-årsåldern så kommer hon hit med dom. En sån kommentar lever man på i en vecka.
Nu har jag fått klartecken på Svärdskog´s bok. Jag får den i oktober som ni ser bland kommentarerna.
Båda mina Ingrid-Bergman-rosor blommar, men jag tycker dom verkar lite små, kanske vill dom inte vara i krukan längre utan planteras på smurftomten, jag har ingen aning, men Ira påstår det.

Jag tänker mig för noga nu för tiden innan jag skyltar med nya kameran, jag vill inte råka ut för samma missöde igen..

I morgon är tanken att jag skall ha en ledig dag, så då jobbar jag bara några timmar. Jag skall flänga runt med Ira om halsen och kameran i koppel, eller tvärt om.
Jag har en dröm. Tänk att köpa en rejält stor jädrans ryggsäck, lifta runt i Grekland, med en byracka som heter Ira och med alla mina kameraprylar och ett tält som man smäller upp när man börjar bli trött. Det hade varit ett skönt projekt. varje dag laddar man upp bilder och galna historier från projektet. Och så skriver Ira anteckningar och publicerar en bok, om jag hjälper henne med stavningen.
Ira tyckte det var en bra idé, hon föreslår att vi kör ett år i sträck och att hon skall leta sponsorer så vi inte svälter ihjäl, hon har redan fixat en kundvagn med jordnötsbågar, så hon letar efter en draghund.