
Jag har skrivit om det förut, om samtalen jag och Ira brukar ha.
I början av veckan var jag hundvakt åt Ira´s bästa kompis Xena.
De har olika matvanor. Xena är som en prinsessa som är noga med vad hon äter och Ira är som en soptunna, där man bara kan öppna munnen och kasta in allt som man vill bli av med.
När jag skall mata dom båda så är det ett rejält pusslande för att få ihop det..
Ira brukar få mat först, en stor portion med förhoppning om att hennes glupskhet skall stillas, det fungerar aldrig...
När Ira ätit klart händer alltid följande.
Jag ställer fram en skål mat till Xena. Ira kommer fram direkt:
- Bra Kenneth, är det till mig? Jag tror jag svälter ihjäl!
- Nej, du har ju ätit.
- Ja just det, svarar Ira. Och så går hon iväg med slokande öron.
- Xena. Mat! Ropar jag.
Då kommer Ira med viftande svans.
- Är det käk?
- Nej, heter du Xena?`
- Nej, just det, svarar Ira och lommar iväg.
Under hela samtalet ligger Xena på rygg och viftar på svansen, hon vill bli kliad på magen.
Till slut kommer Xena in i köket, går fram till skålen, sniffar på den och pyser ut igen.
Då kommer Ira...
- Får jag äta resterna?
- Men hon har ju inte ätit än, då kan man inte kalla det rester, svarar jag.
- Kan man inte? Iras öron slokar så mycket att hennes framtassar trampar på öronen.
Man hör henne muttra för sig själv:
¨Jag får aldrig någon mat, aldrig, aldrig¨.
Xena är hos oss några dagar om året.
I slutändan handlar det alltid om att jag får ställa Ira på altanen och dra igen dörren. Bakom fönstret syns då världens ledsnaste hund, som sålt Tzatsikin och tappat pengarna, som man säger här..
Till slut kommer den förnäma damen Xena fram och äter två tuggor och lägger sig sedan på rygg för att bli kliad på magen...
Jag ger upp.
Jag släpper in Ira och fortare än finanserna rinner ur Papandreou´s kassakista så har Ira ätit upp maten i Xena´s skål.
Det sista jag hör är:
- Jag hörde att det är självservering i år, var fyller man på tallriken? Ira har vädjande, sorgsen blick och viftande svans när hon säger det, precis som hon alltid har.
Ps: Jag hade personalaktivitet med hotellgänget i förrgår. Vi spelade bowling. Jag tycker inte om att skryta... men 247 i en serie, med ett för stort hallklot, och med tuggumi under skon, och tre pilsner innanför västen måste ses som halvt ok?
