Min grannes svåger heter John och kommer från västindien, han är en trevlig prick.

Trevlig prick är dock inte hans hund, den har skickat många hundar till hundakuten så han får bara vara ute på Johns tomt.

Idag kom John med sin jeep och parkerade nära mitt hus, jag rusade in med Ira som vanligt. John lämnar sin hund i framsätet.

10 minuter senare så hör jag hur någon tutar. Det är John´s hund.

¨Han brukar göra så om han fått vänta för länge¨.

I Plaka finns en staty över en lokal musiker, han kan heta vad som helst, jag har ingen aning. Katten på bilden fångade min uppmärksamhet, det kändes som en majestätisk och kunglig katt där han satt vid statyn och lystes upp av solnedgången igår.





500 bilar i en by med 30 invånare gör att det blir ont om plats, julmarknaden var en succé och det skramlades ihop mycket pengar till sjukstugan i Vamos.



På sommaren jobbar jag bara med ungdomar så då känner man sig lite gammal, på vintern känner man sig som rena pojkspolingen, snittåldern på de som emigrerat till Kreta är högre än hotellpersonalen, som tur är.



Smurfhusen ligger ganska nära havet som du ser. Grand Danois på besök vid lunchtid igår. Klockan 12 på kvällen svänger det upp en liten fiat utanför huset och ut kliver en tysk man med en röd näsa som frågar efter Claudia. Han hade lyckats hitta fram i totalmörker och på en väg som mest passar för stridsvagnar. Ira skrämde halvt ihjäl honom vilket är precis det hon är anställd för att göra när främlingar dyker upp.

Han hade hyrt grannhuset och han fick också vakna klockan 08.00 av det smeksamma ljudet av slagborrmaskiner, bra start på semestern..



En bild från Gavalochori, jag har visat bilder från den väggen förut, men det är dax igen för att den är snygg. Lämningarna från det turkiska caféet är vackra. Tydligen serverade dom byns bästa kaffe, grekiskt kaffe är egentligen turkiskt kaffe, men säg det för guds skull aldrig till en grek om du vill komma undan med livet i behåll.

Underbart att bli väckt av ljudet från en slagborrmaskin, min granne skall bygga ut sitt smurfhus och de arbetar tidigt, tidigt på morgonen.

Dock är det klarblå himmel och Inga Grand Danois i närheten. Hoppas att ni får en lugn vecka och att Berit lugnar ner sig, om ni råkar ha en fru som heter just Berit så är det stormen jag menar.

Igår på marknaden fanns som jag sade 20 olika stånd med utländsk mat. Tusentals besökare.

Vet ni hur man kände igen Kretensarna? En souvlaki i handen. Inga är så konservativa (fega på att pröva något nytt) som just Kretensare, det ser nästan komiskt ut.



Det är bördigt i Gavalochori, så bördigt att det knappt finns plats för blad på fruktträden.

Jag fick en säck navelapelsiner av mamma Renna så jag och Ira kan äta hela vintern..

Om man samlar mod och går in på en tomt där grinden inte är låst så kan man upptäcka små skattkammare.

I Gavalochori klev jag in i ett gammalt hem som någon lämnat i all hast för kanske 50-60 år sedan. Min gissning är att en kvinna bodde här ensam på slutet under fattiga förhållanden, och när hon dog så kom ingen och tog tillvara på hennes saker och det fanns ingen som kunde ärva huset, så allt lämnades vind för våg och så har det sett ut sen dess.





I entrén så hålls de enorma stenarna ovanför dörren uppe av en nyinsatt bjälke, det är bra annars är det hjälmtvång vid besök..



En enkel vaxduk gav lite färg i det spartanska hemmet, hon piffade tom upp det med en vaxduk på väggen.



Det finns ingen spis, så jag tror att all matlagning skett på den här gasplattan som lämnats kvar.



Hennes finskor står prydligt kvar där hon lämnat dom, kanske var det dom skorna man hade till kyrkan. Vid entrén stod också ett par slitna gummistövlar, troligen storlek 36, det var nog skorna hon hade till vardags när hon matade hönsen.



Tallrikarna står nydiskade kvar i diskstället.



Hennes dukar och överkast samsas med gardinerna på golvet.



Taket har börjat trilla ner. Tjocka stenväggar är bra på sommaren och bra på vintern, det är varmt eller svalt beroende på årstiden. Här ser ni däremot tunna stenväggar med springor där den kalla luften kan tränga in. Gavalochori är känt för att ha ett värdelöst klimat, varmt som i en gryta på sommaren och fuktigt och bedrövligt på vintern. Många gamla i byn har ont i lederna pga fukten, det är inte så konstigt om man bor så här. Reumatism kommer som ett brev på posten.



Kastrullerna har inte kommit till användning på ett tag.



Det här kan vara precis vad som helst, kanske är det en klänning, eller ett gammalt förkläde, mal och andra insekter har haft en festmåltid i sextio år så det är svårt att se vad som hängde där ursprungligen.



2002 blev jag erbjuden att köpa ett gammalt hus i byn, ett helt annat hus än där damen bodde, idag gick jag dit och kikade igen, ingen har köpt huset och amerikakofferten står kvar mitt på köksgolvet.


Kylen står kvar, nästan som ny. Jag skulle fått huset för 50.000€, det hade nog kostat minst lika mycket att renovera, så det var bra att jag fick tag på smurfhuset.

Många har köpt gamla ruiner för att renovera, men det är ett tufft projekt, har man dock pengar och tid så kan det nog vara riktigt spännande.



Nu när jag skrivit klart inlägget så blev jag lite nyfiken på kvinnan som bodde i huset med finskorna, jag får nog försöka ta reda på sanningen om henne, vem var hon och när tackade hon för sig i detta jordelivet.

En trevlig by i närheten är Gavalochori.

Idag var jag och Ira där, och vi var inne i en del övergivna ruiner och på några andra spännande platser.



Det kommer bildreportage så fort Ira och jag käkat upp vår Sri Lanka Curry.



När jag reste mig ur soffan så stod en 80-kilos Grand Danois på min altan, okopplad och helt ensam, som tur är sov Ira siesta. Jag trodde att hon tillhörde några som skördade oliver 100 meter från smurfhuset.

Kan ni tänka er vilken fight det blivit? En stor tik inne på Ira´s tomt, herregud..Jag måste skaffa staket..

Galna, Galna Grekland.

Ps: När jag kom ner till julmarknaden så talade jag om för min engelska kamrat att jag precis sett en enorm hund och han svarade att en grekisk dam gått runt i Almirida och letat efter en stor Grand Danois som hon tappat bort...

Om du har vägarna förbi Almirida i morgon så är det en stor välgörenhetstillställning som arrangeras av några invandrare. 1000 talet personer dyker upp och efter att man dykt upp så kan man promenera runt och köpa från hantverkare, sylttillverkare, olivtvålstillverkare etc etc.

20 olika nationaliteter bjuder på sina länders specialiteter i matväg, jag brukar äta en del curry från Sri Lanka.

Några band spelar hellre än bra och jultomten kommer på besök, har man flyt så får man sitta i hans knä.

Jag brukar ge ett pris som dom kan använda i lottförsäljningen, en middag för två på hotellet. I år skall man köpa en dialysaparat för pengarna som blir över.

På tal om välgörenhet. Runt om i hela Grekland så har rödakorset insamlingar i matbutiker. När man handlar så kan man lika gärna köpa lite extra pasta eller socker osv för de som har det svårt och så lägger man det i en korg efteråt, det kanske inte behövs så mycket i det här området men då det görs i hela Grekland så är det en kanonidé.

Ira tyckte att hon skulle ställa ut korgar i alla matbutikerna så att folk kan lägga ett paket kakor eller jordnötsbågar där till henne. Jag tyckte det var en strålande idé, jag skall försöka förankra idén hos butiksägarna.

Nu hittade Maria rätt igen, skalbaggen kan man läsa om bland kommentarerna. På wikpedia står det att den älskar rosmarin så det stämmer, det stämmer också att de har Bercelonas färger på överkroppen.

Nu är det skördetid och det är trevligt, runt mig finns massor av olivträd och det dyker upp folk som man kanske bara ser en gång om året, ofta är det äldre par som kanske flyttat till Chania men har kvar sina träd i området där de växte upp.

Nya generatioer av kretensare är bortskämda, så det är ofta den äldre generationen som skördar, eller som allra oftast, så är det gästarbetare från grannländerna. Apokoronas är en såpass rik region så de unga skördar sällan oliver, man hyr in folk. Jag brukar säga att när krisen verkligen är kännbar på Kreta, det är då man ser en kretensare gräva ett dike, skörda oliver eller annat tungt kroppsarbete, vi är inte riktigt där än.

På byggarbetsplatserna dominerar fortfarande Algerier, Marockaner, och Syrier trots att arbetslösheten bland greker är på extrema nivåer.

Förr om åren stod jordbruket för ca 25% av BNP och man exporterade frukt och oliver till utlandet, numera är det 2.5% av BNP. Någon gång fick folk för sig att avfolka byar för att flytta till Aten (eller utomlands), I Aten produceras inte så mycket, så de flesta jobbade för staten eller  tjänstesektorn.

Det är Greklands dilemma, man tillverkar inte så mycket. I en idealisk värld så skulle storstäderna avfolkas och folk flytta tillbaka till småbyarna och kavla upp ärmarna och producera livsmedel.

Befolkningen i världen växer och behovet av mat kommer att öka. Problemet är att även om man producerade livsmedel så har man höga kostnader här pga euron och då blir det svårt att konkurrera med låglöneländer i Nordafrika och andra platser. Idealet vore att storstäder avfolkas och att man införde Drachmer igen så att man kan konkurrera, det kommer att hända, inom 5 år, då kan man börja om från början.

Spanien, Portugal, Grekland, södra Italien, samma problem överallt, man producerar inget annat än soltimmar och all tillverkning har flyttats till forna östeuropa och Kina.

Ira och jag har röjt i trädgården och jag tycker det är skönt att gräva för att plantera träd, eller att gå lös med yxan i olivträden för att efteråt se hur fint det blir. Man kunde hyra in någon men det förtar hela upplevelsen tycker jag.

I och med att Ira har blivit äldre så har hon blivit tuffare mot andra hundar, numera när vi är ute och går i byn och hon möter andra hundar som också går i koppel, så blir hon tokförbannad och vill fajtas, jag tror det är för att Almirida är hennes revir och hon vill inte ha inkräktare. Boxer användes för att jaga vildsvin så det finns en del kampvilja i henne.

Jag tror jag vet vad jag skall göra, nästa gång hon blir förbannad och vill slåss så skall jag ha en kaka i framfickan, fortsatt så älskar hon att äta mer än att slåss.



Välskötta träd, dvs raka motsatsen mot mina som ingen tog hand om på 50 år..

Idag på morgonprmenaden så träffade jag och Ira på Igelkotten Kostas.

Det är intressant det här med djur. Vissa djur är överlevare och de dyker upp överallt, där man minst anar det.

Igelkott? Den finns i ett somrigt Sverige där man bjuder på ett kaffefat med mjölk, och den kryper runt här i 40 graders värme.

Visste ni vilka som var bra på att sprida olika djurarter i Europa? Romarna. I Europa där romarna drog fram så tog dom med sig sina favoritdjur, exempelvis så finns det alltid mårddjur där romarna farit fram, då de använde dom till sina rakborstar. Så... pga av romarna så är det några miljoner hundar i Grekland som fått lida, de kedjas ofta fast vid ett oljefat i närheten av höns pga att doften skrämmer bort mårdar och vesslor och annat löst folk.

Frågan är om igelkotten fanns här för några miljoner år sedan när Kreta hängde ihop med fastlandet, eller om två kärleksfulla igelkottar simmade hit, eller om det återigen var romarna som tog hit dom för att dom skulle ha dom till något, frågan är vad? Vad har man en igelkott till?

Kanske om man köpt en bunt post-it lappar och upptäcker att det är kinesiska kopior, och att kineserna glömde klistret, då kan man ha en igelkott nära, så att man trycker fast alla lösa lappar på hans rygg.



Min favoritbar ¨Vangelis Bar¨ i Plaka har haft stängt i två veckor. Igår öppnade dom igen så att jag kunde se Milan, jag sade till Vangelis att han inte bara kan stänga hur som helst, även om de renoverat och gjort fint, med bilder från Zorba´s filmen på väggarna. Vangelis delade min oro men tillade att han arbetat varje dag i 7 år så dom 2 veckorna i Thessaloniki på semestern var precis vad han behövde.

Men...det stämmer ju inte med svensk medias bild av att alla greker är lata?

Känner ni nån svensk som inte varit ledig på sju år?

Nä? Tänkte väl det.





I Almirida vill man vara som i resten av Europa, dom hade hört att det var vanligt med handikappskyltar så det beslutades att man skulle sätta upp en, men för att alla fortfarande skall kunna parkera där även om armar och ben är i funktionsdugligt skick så satte man upp den bakom ett träd så att den knappt syns. Genialiskt.



Jag blev så nöjd med min skalbaggebild från rosmarinbusken så jag gjorde den här varianten i den nya datorn.

Nu på kvällarna när det är lite mörkt och ruggigt så kör vi samma lek, om och om igen. Jag och Ira. Jag tar en sten i normalstorlek och kastar ut den i mörkret på den 1000m2 stora tomten, sen går jag in och sätter mig framför datorn. 5 minuter tar det ungefär innan Ira knackar på dörren och vill in, hon visar stolt upp stenen och viftar glatt på svansen, så jag skickar ut den i mörkret igen, ungefär 20 gånger per kväll, ira blir smalare och jag blir tjockare, det fungerar perfekt.

Jag har alltid uppskattat en snygg häck när jag sett en, var den må sitta.

Jag har ett litet problem med huset och det är att insynen är total, man kan inte sitta och ta en espresso i kalsongerna ifred och det är väl det som är tanken med att ha eget hus?

Ett tyskt resebolag har informerat sina gäster om att det går fortare att gå förbi mitt hus om man skall till Kalives så det har varit rena tyska lämmeltåget ibland.

Jag har köpt lite buskar för att börja göra en häck och jag skall smälla upp en fin trävägg om jag hittar en. Idag passade jag på att köpa lite fler fruktträd, äpple, päron och plommon, det jag till slut fattat är att så nära havet så skall man ha träd som tappar löven, citrusträden jobbar i motvind, eller i nordanvind som det också kan heta.



I morse så glimtade det till som guld i min rosmarinbuske, det var två gyllene skalbaggar som hånglade. Kostas och Elefteria, om jag fattat rätt.



Lite häckbuskar står på rad, snart skall dom ner i jorden, en buske som blommar nästan jämt och som doftar som den finaste parfym, samt ytterligare en som blir röd på hösten, det blir bra. Jag har redan fått diplom av områdets biförening för att öka mångfalden i området, som tack så skulle bina även ta hand om mina citrusblommor, men jag vet inte om man kan lita på bin.

Jag har en kamrat, han jobbar lite med lite av varje, han är bulgar så han kan allt, till skillnad från de flesta svenska män. Ena dagen plockar han isär och sätter ihop en bilmotor, nästa dag bygger han bevattningssystem eller planterar tusentals tomater, han är en allkonstnär, fråga mig inte vad det heter på bulgariska.

En familj bad honom renovera deras hus (yepp, han kan det också) och han började för någon månad sedan, men han behöver ström. En dag var strömmen avstängd och han gick för att betala, men han hade ingen räkning för den har försvunnit. I en månad har han försökt betala elräkningen, men inget vet hur mycket han skall betala för deras dator krånglar, så han har inte haft något jobb nu en månad. Infrastruktur i Grekland fungerar som i den fattigaste privinsen i Burundi och när jag säger så så blir dom i Burundi sura för ingen vill jämföras med Grekland, när det gäller infrastruktur och offentlig sektor.



Jag vet en kille i Plaka, han köpte en liten valp, en beagle. Många greker är djurvänner och några är inte djurvänner, men jakthundar tas alltid om hand, de tas så väl om hand så man tar liksom hand om andras hundar eller stjäl dom som det också heter. Beaglen stals i förrgår.

Dagen efter så visste alla i Plaka, Almirida och övriga grannbyar om det.

Han som ägde hunden är tuff. Han spred ut att han skulle bryta varje ben i kroppen på den personen som stal valpen. Igår sprang valpen återigen in på tomten och viftade på svansen, det var en filur från ett grannland som kom på andra tankar och som helst ville ha kvar sina ben i brukbart skick, dom kan vara bra att ha när man skall springa, om han vill fortsätta att ha en karriär som tjuv.

Ira fick ta hand o disken igår, hon löddrade fram till på eftermiddagen. Som vanligt så är allt jag skriver (nästan) sant, igår slickade hon i sig diskmedlet och såg förvånad ut när hon blåste bubblor samtidigt som hon andades ut.

Jag fick hämtat ut Arcteryxjackan och sockar från Icebreaker i Marinoull, så nu är jag redo för vintern. Idag blir det nog 20 grader så fort morgondagggen  torkat bort.

Jag tog en bild för 5 minuter sedan från bordet där jag tar morgonfika, så här ser det ut i bergen:

Hundar och människor är lika, många hundar ser ut som människor och jag vet flera människor som ser ut exakt som hundar, en ser ut som en mops.

Vi beter och ofta väldigt lika, endast små detaljer skiljer, som att man inte luktar någon i baken när man hälsar, jag känner väldigt få mäniskor som har det beteendet.

En sak skiljer dock. Vi äter sällan upp våra egna spyor. I morse åt Ira frukost och hon är så glupsk, så att det mesta kom upp igen ute på tomten. Jag tänkte att det nog var så att hon fått i sig något som kan vara farligt, en skruv som såg ut som en pastaskruv eller något liknande. Ira var ute och försökte äta upp det hon nyss valt att spotta ut så jag skällde på henne.

Hon lyssnade inte så bra så till slut gjorde jag något desperat, jag gick ut och hälllde diskmedel över hennes maginnehåll och tänkte att nu kommer hon att hålla sig borta pga doften.

En stund senare kom hon in i huset.

K:Ira, du har inte ätit upp din gamla mat?
I:Nej, jag lovar.
K:Bra, för jag vill kunna lita på dig.
I:Du kan lita på mig.
K:Bra, en liten sak bara. Jag tror du har rabies, det löddrar om dig när du pratar.






Bilden tog jag för ett tag sedan, det är en insekt där frugan käkar upp gubben efter det att dom haft sex, många blir hungriga efter sex. Här syns det att han helst skulle vilja bli ishockeyspelare, han står och hänger på sargen och väntar på att få komma in och spela.



Det finns en man i byn, en skotte. Han är pensionerad sedan att tag och änkling. Han bodde i Almirida i några år och var ofta själv. För ett och ett halvt år sedan så satt han på en uteservering, en liten smutsig och loppbiten valp kom förbi och lade sig på hans fötter och somnade. Nu har dom varit bästa vänner allt sedan dess.

2 dagar tidigare gick man runt i dunjacka som skydd mot nordanvindarna, det påminde om Göteborg.

Idag går jag runt i trädgården och röjer, endast iklädd shorts. Ira ville ut och promenera och ta kort så vi får se hur dagen utvecklas, den började i alla fall bra.

Ni vet att Armeni ligger 10 minuter med bil från mig, om man kör extremt fort.

Det är lätt att köra igenom byn där den ligger, folk stannar oftast till enbart för att ta en grekisk kaffe i skuggan av träden utanför kafenion. Jag har läst om att byn var betydelsefull tidigare och jag förstod inte varför, men idag förstod jag. Armeni är egentligen en ganska stor by och många av husen är stora och vackra, några ruiner har renoverats och några står tomma, man kan se att husen lämnats vind för våg och allt ser ut som innan, utom att det står ett stort träd i hallen numera.



Det här huset verkar bli snyggare när det blir äldre.



Som jag fattat det så är det här julrosor eller vad det heter i Sverige, fint är det i alla fall.



I det här huset bodde någon som hade god ekonomi, dörren är vacker och man kan ana ett fint golv, de flesta hade stampat jordgolv vid den tiden så det här är lyxigt och fint. Ingen har nog rensat i rabatterna på 60-70 år, det blir mycket ogräs under en sån period.



Blått och vitt passar altid in i Grekland..



Det är inte ofta man ser ett sånt här vägaltare mitt i en by, känns overkligt att han dött i en trafikolycka här, det är nog så att han bodde i närheten och så hedrar man honom så här. För er som kan läsa grekiska så ser ni att han hette Giorgios, ni andra får bara lita på mig.

Jag hörde att bloggen nu är veckans reseblogg på aftonbladet, det var inte dåligt. Ira ville fira med jordnötsbågar men jag svarade att hon är för tjock. Om nån mot förmodan köper aftonbladet så kan ni väl se vad dom skrev, aftonbladet var slut i Xirosterni

2 1/2 timmas skillnad är det mellan Kreta och Göteborg.

Solen är uppe så mycket längre här nere, en dag som idag.

Nordanvindarna är borta och jag kan hänga undan dunjackan för den här gången.

Ira jagar stenar och allt är som vanligt, ha en skön dag.

Ibland får jag kommentarer att folk tycker att jag måste skriva något. Kanske har det varit dåligt med idéer och då hjälper det föga att säga att jag måste skriva något för att det dröjt någon dag. Eller ännu värre...skriv inget tråkigt eller sorgligt, nu måste du skriva något roligt, Kenneth!

Livet är inte enbart roligt.

Så därför skriver jag om en liten sak jag upplevde på lunchen. Jag bjöd Youssuf på lunch till den italienska restaurangen i Plaka, det är bedrövligt kallt och tråkigt just nu så vi behöver ha lite trevligt.

Det är ett ungt par som har restaurangen. De har en hund, en byracka som har 12 olika raser i sig, han är söt. Idag försökte han ha sex med Ira, på första dejten i matsalen. Ira morrade som en rabiessmittad pitbull så han försöker aldrig ha sex med henne igen.

Youssuf frågade krögaren var deras stora schäfer var någonstans. Mannen fick blanka ögon när han svarade:

¨Han var 15 år gammal i somras, han hade först nästan förlorat synen och i slutet hade han även förlorat luktsinnet, en dag när vi släppte ut honom så hittade han inte tillbaka hem, vi letade efter honom i flera timmar. Mannen började gråta mitt i samtalet.

På morgonen så hittade vi honom på botten av poolen, när han  ramlade i där så kunde han inte komma upp, det värsta är att jag vet inte hur länge han låg där och kämpade, jag hoppas det gick fort¨

Livet är sorgligt ibland.

Maria Fridström lyckades leta rätt på insekten, grymt bra. Läs bland kommentarerna.

Oleandersvärmare, känns klockrent med tanke på att den dessutom satt på ett oleanderträd.

Nordanvindarna ligger fortfarande på så det är besvärligt, blev glad när jag såg att min nya jacka kommit till posten, den blir bra i blåsten, så jag åkte till posten i Vamos.

Idag blir det lite fler bilder från min mobiltelefon.

Kommer ni ihåg att jag sagt att det inte är vanligt folk som orsakat krisen, enbart politiker och offentlig sektor. I Sverige har man nog privatiserat för mycket, men här nere skulle man nog må bra att privatisera lite mer. Vet ni när posten stängde? Klockan 11.00, jag kom dit kvart över...Posten kan man privatisera först..



När man i Sverige klagar på att man inte får hjälp med de gamla så kan det vara intressant att läsa dessa siffror...

Siffrorna skall vara korrekta för jag snodde dom från Svenska ambassaden när jag hämtade mitt pass, så är det fel får ni skälla på dom.

Jag brukade älska att åka till Aten och gå på Ikea och handla svensk mat, och O.P Andersson. Sist jag var där så hade de inte så mycket att välja på, jag fick bara med mig en burk blåbärssylt, dock hade de Svensk Souvlaki (!!!!!) i frysdisken som de säljer i Grekland. Inköpschefen hade fått sparken första dagen om jag blev chef...





I vintras hängde jag och Ira med snickarna som ni vet, så här brukade det se ut när Ira jag och Philip kollade fotboll.



Om man parkerar på vissa platser i Chania så blir man bortforslad, om man inte är polis och tar en fika. Den här bilden tog jag förra veckan.

De gamla Grekerna var kloka, så här sade Aristoteles på sin tid:

“The ideal man bears the accidents of life with dignity and grace, making the best of circumstances¨

Kunde knappt sagt det bättre själv.

Nu har jag fattat hur man för över bilder från min mobil till min nya fina dator så det kommer några stycken.



Några gäster uppmärksammade mig på en insekt som satt på ett träd vid baren. Den hade nog en 12-13 cm mellan vingarna och är extremt välkamouflerad, den ser ut som ett stealthplan, undrar på att jag aldrig lagt märke till den förut, en riktigt vacker insekt. Kostas hette han.



Mira på café Francoise är världens största djurvän. När grekerna i området hittar bortkastade hundvalpar så ringer man henne, den här filuren dök upp nära soporna i Kalives och har numera ett hem att gå till. Påminner lite om pitbullhundarna jag matade förra året.



På Restaurang Dunes ligger huskatten och over i menystället...



Som vanligt så kommer vattnet från bergen och möter havet i Almirida, dock är det nog två-tre månader för tidigt, vi skall ha sol nu, statistiskt sett. De senaste novembermånaderna har varit fantastiska, om det skall vara så här fram tills mars så blir det tufft..



Sista bilden på Zlatan. Han kom förbi och fick ett glas vatten och sedan var han borta, det var ett tag sedan, en sån fin jakthund har någon säkert tagit hand om.



Vangelis bar i Plaka är min favoritbar, inte enbart för att han kan göra en irish Coffee som värmer i de kalla vindarna, men också för att man kan plocka bananer inne på hans gård.

Kostas på gymet känner ni sen tidigare, annars får ni söka i sökrutan.

På sommaren när det är 40 grader ute så är det 50 grader inne, då är Kostas för snål för att använda A/Cn, nu på vintern är det tio grader ute så då kör han värme på A/Cn, högsta styrka, så nu är det 50 grader inne, igen.

Jag tror det är för att Kostas vill gå runt i linne året runt.

Jag kommer i varma kläder med långkalsonger under adidasbyxorna....Ibland glömmer han A/Cn och då riskerar man frysa ihjäl..(Jag vet, jag är lite känslig efter 11 år i Grekland, långt från kylan i Göteborg)

Jag öppnar fönstren i smyg. Kommer han på mig så blir jag nog utkastad, ut i kylan..

Den 12e november stal en ung kvinna två T-shirts i Patras.

Hon blev fängslad.

Väl i fängelset rev hon sönder några lakan och hängde sig.

Det blir inte mer ledsamt än så.

Frukosten är viktig har jag hört så idag blev det tyskt rågbröd till husse och en rejäl fläskkotlett till Ira.

Apropå mat så hade vi en diskussion igår:

Ira: Jag har tänkt på en sak.
K: Jaha?
I: Ja, du vet det här med bantningshysteri och pulverdieter och annat
K: Ja.
I: När alla eftersträvar ett sjukt kroppsideal.
K: Ja, det är bra att du tänker så.
I: Jo, jag tänkte vi skulle skapa lite jämvikt genom att göra ett experiment.
K: Ok.
I: Vi gör motsatsen för att skapa balans.  Vi käker hur mycket som helst, av allt möjligt, typ jordnötsbågar och äpplepaj och allt annat, bara som ett experiment
K: Och sen kan vi söka jobb som mulliga modeller?
I: Precis, just så.
K: Jag tror du har en baktanke, du älskar käk och om inte jag satte stopp så hade du exploderat av all mat.
I: Nej, det är ett experiment säger jag ju, för att få uppmärksamhet så vi kan stoppa anorexi och annat! Skicka chipsskålen!



Strandliv i Almirida.

Det har varit mycket prat om en uppföljare till filmen titanic, enligt James Cameron är de två nya huvudrollsinnehavarna klara, ni känner dom nog.

Nu tyckte jag det var dax för lite Remos igen, så här kommer han.

I Sverige är det i stort sett aldrig något naket i videos, det är nog vårt lutheranska arv, som tur är så har man inte det i södra Europa, så i videon är det lite naket. Men för känsliga tittare så går det bra att blunda i närmare 4 minuter, håll för ögonen om det är extra känsligt. PS: Alltså, håll inte för öronen för då försvinner liksom hela idén med låten.

10 grader varmt. 10 grader. Det är normalt sett så kallt det kan bli i Almirida, men det är inte normalt så här års. November skall ha sol så jag och Ira kan gå långa promenader. Nu vräker regnet ner och vi kan ta långa simturer i vattenpölarna istället men jag får alltid skrapsår på knäna då..



Just nu försöker vi rädda palmerna på hotellet. Ni känner säkert till att det finns en skalbagge som emigrerade från Asien till bla Egypten och sen tog båten till Kreta.

Stora skalbaggar som värper fram stora larver som tuggar i sig innanmätet av palmen tills bladen slokar som på Ira´s öron när jag packar resväskan.

Nu har skalbaggarna dykt upp på hotellområdet men vi sätter hårt mot hårt och försöker spruta ner dom med medel som gör att dom blir illamående och ibland dör.

Just palmsorten på bilden klarar sig ganska bra, larverna föredrar en annan palm, just den typen som Pavlos planterade på hotellet för 25 år sedan. I Chania har larverna börjat käka upp 100-åriga palmer mitt i centrum. Tydligen hjälper det inte om man ber dom sluta upp.

Jag hörde en del glada fåglar i morse och kom på att Kreta måste vara bäst i världen att födas som fågel på, i alla fall har dom det gott just nu. Insekter i olika former och smaker överallt, det måste vara helt fantastiskt.

Tänk när en gråsparv möter en gråsparv från Sverige när dom har sin årliga konferens, vanligtvis i Hannover.

Gråsparven från Sverige frågar greken vad hans kost består av och får en utläggning till svar som varar en halvtimma och saliven börjar droppa från näbben på svenskfågeln.

När greken ställer samma fråga får han svaret:

- Vi äter talgboll.

- Jaha? Det låter smaklöst. Vad äter ni mer?

- Vi äter talgboll, enbart.

- Inte undra på att talgoxar, skator och smilfinkar i norden har högst självmordsbenägenhet i Europa, svarar grekfågeln som läst på om just det ämnet.

Ha en bra vecka...

I morse fick jag en utskällning av Ira.

Vi har fått massor av presenter av bloggläsare och Hotellgäster, ett tag ramlade det in något varje vecka. Vi fick tom paket med posten.

2 stora påsar svenska nyttiga hundkex till Ira och en nyttig Marabou chokladkaka. Så tack till de två värmlänningarna som skickade paketet. Och nu är Ira nöjd med ursäkten men hon vill ha lite extra kex så hon mår bättre.

Idag är det fars dag och jag var och tände ett ljus i kyrkan för min kära far som stämplade ut och tackade för sig år 2000.

När man försöker sig på ett vanligt Svenssonliv, eller Vlamakisliv som det heter här..genom att vara ledig på helger så planerar vädergudarna Kostas och Nicos in regn..

Almirida börjar bli klart för vintersömn och i år känns det lite lugnare än innan då många engelska pensionärer flyttat hem. När de märker att pensionen blir mindre värd då den är i en annan valuta så åker dom hem, dom kommer nog tillbaka snart, när euron tar sina sista andetag.

Jag såg uppdrag granskning om folk som köpt hus i Thailand och blivit lurade, jag hörde redan när jag var i Thailand sist, dvs för 20 år sedan att man inte kunde äga mark eller hus, det är rena djungeln. Jag kan tycka att det är förvånande att man litar på mäklare, utan att ha en oberoende advokat vid sin sida. Mäklare, journalister, politiker och bankmän, det är skurkar man skall vara försiktig med.

På Kreta finns det ett par byggmästare som är filurer och som byggt olagliga hus som de sålt, jag såg en lapp på dörren till Café Francoise att de skall ha informationsträff i Vrysses för att förklara vad som gäller, det har kommit en ny lag som ger rätt till amnesti för svartbyggen det blir bara lite rejäla böter först, det är bra för statskassan.

Om man inte har en elräkning i sitt egen namn så är huset troligen ett svartbygge, på min elräkning står det gammelsmurfen så det verkar korrekt..



Jag tror det spökar i smurfhuset. I morse körde köksfläkten igång, helt av sig själv, och det gick inte att stänga av den, jag fick ta ut säkringen. Spöke eller så var elekrikern från Tassos i Kalives bakfull vid installationen, jag gissar på det senare..



Vi hade avslutningsmiddag med personalen, precis som varje år. Alla var inbjudna, här får Tzaziki sin förrätt.

Jaha, tänkte inte på att det var fullmåne men nu, efter att sett på film nästan hela natten pga sömnbrist så fattar jag, som vanligt är jag extremt känslig för vår stora grekmåne.

Jag har nämnt den 3 fånger på bloggen, men ni får den igen.

En gång så hade vi en gäst som frågade vår guide David:

- Vad stor månen är, är det samma måne vi har i Sverige?



Den här bilden tog jag i onsdags och då var månen nästan helfull, eller helpackad om man vill använda det ordet.

Ira och jag skall inventera idag, det kommer att gå bra om Ira gör det mesta av jobbet. Fortsatt kanonväder och jag hann tom bli lite brun igår. Skäggig, brun, 3 kg tyngre på 10 dagar, starten på lågsäsong har börjat.



Här har ni Kera. Smurfhuset ligger mitt emellan stranden i Almirida och stranden i Kera, så man kan köra varannandagsprincipen i badandet. Jag tänkte jag skulle bada nån dag om värmen håller i sig, som tur är verkar det bli svalare till helgen, så jag slipper.

En till som är kär i Galna Grekland.

Han skriver trevligt om Greker och hur man inte kan annat än älska det här landet, men han kunde kanske nämnt att de jobbar fler arbetstimmar än de flesta andra europeiska folk och att snittåldern för pensionering är ungefär som i Sverige, dvs raka motsatsen mot hur media speglar landet. Jag har varit här i 11 år och aldrig träffat någon som gått i pension vid 50, som en svensk kommunalpolitiker.

Men om han hade skrivit så så hade han nog fått sitta ensam i fikarummet, och inte tillsammans med drevet som utrustats med tunnelseende.

Så i alla fall ett relativt gott betyg till krönikan på aftonbladet:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/anderswestgardh/article13901540.ab

Jag och Ira tog en promenad i morse. Bilderna blev ok. Det kommer upp några under dagen.



Ira börjar bli mer och mer trygg i sitt nya revir så när jag öppnar dörren så upptäcker hon närområdet. I morse fick jag mig ett gott skratt. Jag hade öppnat bildörrarna för att vädra ur smurfbilen.

Ira tog sin vanliga runda runt huset. Efter 20 minuter så gick jag ut och visslade, då kommer hon alltid. Jag visslade lite till, efter ytterligare 10 minuter började jag bli orolig så jag tog på mig skorna för att gå och leta.

När jag passerar smurfbilen så sitter hon i baksätet, hon ignorerade mina visslingar, hon hade en blick som sade:

-Ok Kenneth, skall vi åka snart? Jag har väntat jättelänge.

Hon tycker om att åka bil.













Jag vet inte om det syns? Men Ira är ganska glad att hon fått tillbaka stranden när turisterna rest hem.

Jag gör nog mest nytta på hotellet, inget vidare bra som husägare.

Som ni vet har jag Kretas vackraste stenarbete runt mitt hus, trappor valv och höga murar, i sandsten.

Sandsten.

Stenen blir lite missfärgad ibland, lite mögel och jord färgar av sig. Så jag tog fram högrtryckstvätten. En liten en. väldigt effektiv mot smuts på sandsten, så effektiv att den även tar bort sandstenen... När man körde med högsta trycket blev det djupa skåror i muren. Jag får nog hyra in hjälp som vanligt så jag inte förstör något mer.

Ps: Jag fyllde år 6e juni så det är lite sent att säga grattis som en del gjort i kommentarer, men inte desto mindre uppskattat.

Att jag är betydligt snurrigare än normala människor fick jag ett besked på just nu.

Som tur är så är jag en skötsam chef, därför så behöver man aldrig vara rädd för att pinsamma bilder skall dyka upp på facebook, det gäller annars de flesta chefer. Den här bilden dök upp på facebook nyss.

Thalia lade upp en bld på mig när jag håller en stor tårta. Jag reagerade på att någon fått en så stor tårta så jag fick fråga Thalia. Vem firade vi egentligen, jag är gammal, jag är glömsk..

Vi firade dig....

Ok...Bra jobbat Kenneth...

Jag har många gånger skrivit om hur greker respekterar de äldre, oavset om det gäller i vardagslivet, eller att de får chansen i arbetslivet. Som äldre är man klok enligt greker, så de äldre är ofta med i tv och det är viktigt att höra deras åsikter. Ungefär som i Sverige fast tvärtom där ingen äldre än 22 får jobb på tv, för man kan se skrynklig ut i rutan. Greker tar liksom väl hand om de äldre. Baksidan med ett ta väl hand om de äldre är att det kan bli hårt för släktingar och vänner, men man försöker i allafall.

I Sverige uppdagas vårdskandaler där man drar in på blöjor och annat för att ge bonusar till chefer så att de äldre dör av liggsår. Det är illa att ingen kanske kommer på besök längre för barn och barnbarn har ju så mycket att göra, men att man skall behöva dö för att chefen på äldreboendet skall ha råd med inomhuspool känns sådär..

Sverige är nog sämst i världen på att ta hand och respektera de äldre. Ulf Nilsson är ibland en tok men ibland ganska klok, han bor utomlands och ser Sverige med klara ögon

Sverige är inte bäst, som svenskar tycks tro, Sverige är inte i närheten av att vara halvbra. Om bäst innebär att alla har nya platt-tv-aparater och nyblekta tänder, då är vi bäst om man definierar ytligt som något bra.

Säga vad man vill om greker, de har dålig koll på sin ekonomi, och det fuskas en del,  det erkänner jag, men det finns en värme i mötet mellan människor här nere oavsett ålder, som vi i Sverige inte kan stava till...

Jag har märkt att ni ibland är lite bedrövliga på att klicka vidare på länkar jag lägger upp så nu får ni Ulf Nilssons text istället han skriver så här i expressen:

Ulf Nilson: En svensk bör dö så snart som möjligt efter att han/hon blivit pensionär

 

Sverige är ett hårt land. Hårt och hycklande.
Detsamma gäller för många andra länder men Sverige är nog - enligt min uppfattning, som givetvis kan vara fel - ett av de mest förljugna.
Någonstans på vägen fick vi för oss att vi är bäst i praktiskt taget allting. Kanske började det med att vi slingrade oss undan det andra världskriget och därför snart var rikare än alla omkring oss. Hajpandet av folkhemmet och (S) långa maktmonopol spelade också in.
Jag har bott större delen av mitt liv i USA eller Frankrike och rest jorden runt i snart femtio fantastiska år. Ingenstans har jag upplevt föraktet för, motviljan mot äldre människor så starkt som i mitt hemland, Sverige.

Jag skriver det jag skriver efter en lång rad månader i landet (som jag annars lämnade 1963). En nära släkting är sjuk och vi har hjälpt till med vården, efter fattig förmåga. Vi har kommit i nära kontakt med läkare och sjukhus, sköterskor, biträden och massor med patienter, alla äldre, många dementa.
Dag efter dag har jag blivit mer och mer övertygad om att den viktigaste regel som gäller kan formuleras så här: En svensk man eller kvinna bör dö så snart som möjligt efter att han/hon blivit pensionär.
När man pensioneras blir man tärande, dessutom ofta sjuk och velig. Man bidrar inte längre, utan lever upp andras pengar och tar plats alldeles i onödan.
Det är helt enkelt inte rationellt, alls inte effektivt att dra på en massa åldringar som ingenting gör.
Ja, utom att konsumera pengar som andra tjänat. De unga, de effektiva, de som är fram-tiden (i alla fall tills de blir äldre).
Pengarna är viktigast. Ett färskt exempel på det visas i SVT-reportaget om Sveriges största äldrevårdsbolag Carema. Företaget har snålat på allt - till och med blöjor och tvättlappar - för att i stället dela ut vinst till ägarna och bonus till de chefer som sparat mest.

Många av de äldre blev svårt sjuka, undernärda, fick amputera kroppsdelar. Flera dog i förtid, av skadorna.
I Sverige är den gamle inte riktigt längre en riktigt människa. Åldringen förvisas till en vrå på hemmet. Han/hon går till bords med andra åldringar som dreglar och spiller på sig.
Ut kommer man inte, för dörrarna är låsta och larmade och inte vill du väl snubbla i trappan och slå dig fördärvad och bli till mer besvär än du redan är?
Besvär, börda. När man hamnat på hemmet är man fortfarande människa, fast inte riktigt.
Man är just det jag skrev: besvär, börda, samhället till last. Personalen är i allmänhet vänlig och bra, i varje fall på de ställen jag besökt. Personalen gör sitt jobb. Det är bra.
Och anhöriga? På en avdelning med ett tiotal åldringar slog en sköterska fast:
- Så trevligt att ni kommer och tar hem henne på permis. Det gör ingen annan.
Det behöver givetvis inte vara likadant överallt, men jag misstänker att vi i Sverige i fruktansvärd utsträckning skuffar undan de äldre och sen förvarar dem i en särskilt sorts anstalter (kallade geriatrik) där de för all del får mat och vård, men framför allt hålls undan så att de inte är de levande - de riktigt levande - till besvär.
Jag bör kanske tillägga, för ordningens skull, att jag själv går på 79. Dock är jag ännu inte till (särskilt mycket) besvär och i Frankrike, där jag bor, är man betydligt mera tolerant mot gubb- och kärringjävlar..

Många ropar efter hårdare straff och jag har egentligen ingen uppfattning.

Men vad är straffskalan?

Vad är egentligen straffskalan?

För folk som fimpar i blomkrukor?

Enbart hotellchefen letar fimpar i blomkrukor och i rabatterna och jag är trött på det.

Skurkarna är skickliga också, man kommer aldrig på dom mitt i själva brottet.

Jag föreslår livstids hängning som maximistraff, Ira håller med.



På tal om brottsliga handlingar så har Ira nu den här bilden på sin blodiga näsa, hon skall gå och anmäla Tzatziki till polisstationen i Armeni, brottet är grov misshandel under lunchtid, hon vill att jag skall följa med som tolk, jag skall översätta skall till engelska sen får någon annan översätta till grekiska.

Ps: Ira är alltid knäckt när jag skall resa, hon ser mig bära omkring på kläder fram och tillbaka och hon ligger deprimerad direkt på golvet med sitt huvud för att visa hur ledsen hon är. Problemet är att hon inte vet skillnad på att packa ner och packa upp, så nu när jag packar upp kläder och försöker få 100m2 att få plts på 50m2 så är hon ledsen igen, jag går förbi och pussar henne på huvudet var 5e minut så hon fattar att jag inte skall resa, det funkar inget vidare hittils..

Dagens musiktips är inte en grekisk låt utan en låt som en uteliggare sjunger, han heter Mustard och han har nästan 4 miljoner besökare på youtube. Lova att lyssna på hela låten.



Dagens shoppingtips är en regnjacka i Gore-tex, som är världens bästa jacka. Den stoppar regn i 20 år. Den tillverkas i Kanada så den är nog den enda jackan som inte tillverkas av kinesiska barnarbetare, jag beställde från England så blev det 2.000 kronor billigare för en jacka. Märket är Arctyrex, det var Oscar som lärde mig om det märket efter att han jobbat 5 år i Kanada, Sven kör Arctyrex, men min jacka är något bättre...om den kommer fram, risken är att en grekisk brevbärare är extra välklädd inför vintern...

Nu har vi haft musiktips, och shoppingtips så då slutar vi med filmtips. 2 stycken som jag tycker om just nu. ¨Whatever works¨, Larry David och Woody Allen, samt ¨Water for elephants¨.

Nu har jag snabbt internet hemma så nu kan det bli kvantitet istället för kvalitet, känner ni ibland att texten spårar ur så är det sannolikt så att jag fått ett par raki efter maten på taverna Elpis, då kan ni bara klicka vidare och läsa aftonbladet.

Förlåt mig, gör för guds skull inte det misstaget.

PS: Vet ni vad skillnaden är i att leva i 100 m2 och 50m2? Jag kan inte gömma mig för Ira´s snarkningar längre...

Ira och Tzatziki är greker, så dom älskar båda grekisk mat.

Igår på lunchen serverade vi Moussaka. Personalen åt klart snabbt och det blev lite rester kvar.

När resterna skulle fördelas så small det, och Ira blödde från nosen.

Igår tackade vi av personalen, med frukost på francoise och middag på kvällen, samma rutin 11 år i rad.

Ha en skön vecka.



Youssuf leker med Ira så hon skall glömma sin sargade nos, Ivan´s lille grabb älskar Ira och han hoppar av gädje när hon kommer. Han står och hoppar som en studsboll, det är sant.

Någon satt på en auktion och ropade in en samling fotografier av en okänd fotograf och upptäckte en skatt.

Fotografen hette Vivian Maier och hon hade tagit över 100.000 bilder som man nu försöker sammanställa i böcker och utställningar.

Hon tog bilder på gatorna under 40 år och var besatt av att ta kort hela tiden, ofta brydde hon sig inte ens om att framkalla sina fotografier, hon blev ledsamt nog känd först efter hennes död.

Håll till godo. Underbara bilder:


http://vivianmaier.blogspot.com/

Här, på smurfverandan intar jag numera min morgonespresso, med utsikt mot bergen.

Folk frågar mig om krisen i Grekland och om jag äro optimist. Jag är pessimist. Inte på grund av euron, euron är ett idiotprojekt som är dömt att misslyckas, det är stor humor att våra politiska ledare ville att man skulle rösta ja, som tur är var en större del av befolkningen i Sverige smartare än de folkvalda.

Jag är dock negativ i allmänhet till framtiden för många greker, mest beroende på korruptionen och inställningen till ekonomi som finns överallt.

Jag har en god vän. Hans far var politiskt aktiv på 60-talet. Han fick en tjänst hos kommunen i Chania, hans första uppgift var att köpa in kontorsmateriel till hela kommunen, papper, pennor, pärmar osv.

Fadern var en reko karl och ville att allt skulle gå rätt till så han tog in offerter från de största bokhandlarna i Chania, han kände de allihop men ville att allt skulle gå rätt till så när han fick in offerterna så valde han ut den billigaste för att kommunen skulle tjäna på det.

Han var mycket nöjd för att allt gått rätt till och att han varit korrekt i sin upphandling.

När första leveransen kom så tog han själv emot alla kartonger.

Han sade till bokhandlaren att han skulle ställa allt på lagret och att fadern senars skulle kontrollräkna allt.

Bokhandlaren tittade på den unge inköpsansvarige och såg förvånat på honom och sade:

- Skall du räkna artiklarna? Skojar du med mig?

Ni förstår. Han lade det lägsta budet men han skulle kompensera sig genom att leverera för lite vid varje leverans för så gjorde alla.

Min väns far bad om att slippa ha hand om inköp, han var för ärlig. Detta var 1965.

Min vän tittade på mig efter han berättat historien och sade:

- Greker är gangsters som försöker gynna sig själva, alltid, inget ändrar på det, och så fortsatte han berätta historier om hur revisorer och andra letar kryphål hela tiden för att storbolag skall slippa betala ett öre i skatt, trots krisen.

Därför mina damer och herrar är jag pessimist, inte pga krisen i Europa men hur folk runt medelhavet tänker, sen generationer tillbaka...

Nu har jag och Ira precis sagt ¨kalo taxidhi¨till Sven och Xena. De skall åka bil 3400 kilometer, fast ibland är det fusk när dom åker snålskjuts med en färja, som ikväll.




http://www.facebook.com/almiridabay

Vi vinkade av de sista bussarna igår kväll.

Vi stod på trappan, de flesta i personalen.

Kanongäster som vanligt. Gästerna kommenterar sina upplevelser i en gallupp, det finns en kommentar som alltid gör mig varm i magen, den kom igår igen.

¨Det märktes inte att det var avslutningsveckan¨ Då har vi lyckets, det värsta jag vet är när personalen slappnar av och ger sämre service bara för att det snart är över, pga det så har vi extra fokus.

Mamma Renna krmade om Ira och pussade henne och så vände hon bort ansiktet så att jag inte skulle se att hon börjat gråta:

¨Sagapo, Ira mou¨viskar hon till hunden. ¨Jag älskar dig, min Ira¨.

Städa, städa och städa lite till.... Precis som enligt prognosen kom solen starkare än på länge, när gästerna lämnat oss, så idag blir det röjning i finaste väder.

Xena är mer dominant än Ira, men idag small det ordentligt. Ira satte ner foten. Bråk om ost. Självklart.

När inga gäster är här så springer Ira och Xena runt som två busungar i tonåren. Xena spelar tuff och rusar runt och skäller på katterna, det vågar hon inte annars. Nu vågar hon, då hon vet att när katten börjar fräsa och resa ragg och Xena tjuter av skräckblandad förtjusning så hör Ira det och kommer rusande som en dörrvakt som hört ett bråk inna på krogen. Xena älskar dessa stunder, dock blir hon besviken och livrädd om Ira gör något annat, som idag när hon åt prinskorv när Xena tjöt..





Nu är det snart slut på matbilder, tänkte bara visa vår hemlagade baklava, den är godast direkt från ugnen.



Ibland önskar man att man läste bättre grekiska, som för en stund sedan när jag går in i baren och tvättar händerna och Thalia tittar på mig och säger:

-Kenneth, tror du det är nyttigt att tvätta händerna i outspätt klorin?

-Det gör jag alltid, svarade jag världsvant.

Fan vad det svider...

Xena och Sven var på sydkusten igår, dom var och solade vid palmstranden nära Preveli.



Sista dagen med gäster idag, vi har precis vinkat av hälften .

Frågestund. Jag blir ofta bombaderad av frågor från gäster och det här är de vanligaste:

1) Vad gör du på vintern?
2) Kan du ta med hunden till Sverige?
3) Vad heter hunden?
4) Langley, vilket land kommer det reseföretaget ifrån?
5) När plockar man oliverna? Hur plockar man oliverna?
6) Hur går man till grannbyn Kalives?
7) Vad anser du om grekiska krisen? (det är bästa frågan om man vill ha igång mig, det slutar alltid med att jag spyr galla över tyska och franska banker samt korrupta politiker, underhållande)
8) Vad är det för ras? (både Xena och Ira).
9) Hyr ni hotellet?
10) Du har familj här, eller? (enbart kvinnliga gäster ställer den frågan, konstigt nog).

Ps: Det är lite underligt när man som person förväntas svara på alla frågor till någon man bara träffat en minut. Tänk om man gick fram till kassan på pressbyrån och frågade kassörskan: Har du familj? Då skulle man antagligen få en smäll...

Ira tyckte matbilderna var så fina så hon vill ha en hundmatsbuffet. Korvar i långa rader, fläsklägg, torrfoder och leverpastej och naturligtvis jordnötsbågar och hennes favorityoughurt.

Istället för en dessertbuffet som vi ha vill hon ha en buffet med ben, chokladdoppade ben, ben doppade i apelsinlikör och pudersocker, samt sist men inte minst... bensorbet.

Jag återkommer med bilder på hennes mat.

Igår hade vi en skön dag, lediga, båda två. Ira lagade mat och jag jagade stenar...

Jag åkte till den nyöppnade asiatiska butiken i Kalives och köpte en del konstiga förpackningar jag aldrig sett, innehållsförteckningen var rena grekiskan och så hade dom Singa Beer, den är trevlig.

Demokratins moder, Grekland, ordnar folkomröstning. Helt rätt initiativ.



Spenat och ostpajen ser ut så här om man vågar komma riktigt nära.





Det här är en gurka. Han var utklädd till tomat på ett halloweenparty i helgen och han har kvar dräkten, han tror på reinkarnation och vill återfödas som en purjolök.






Två dagar kvar, sen är säsongen över.

Igår köpte jag ytterligare ett par krukor med kryddväxter. Texten var på grekiska så jag vet inte riktigt vad jag köpt, Myntan kände jag igen från lite olika drinkar man tvingats dricka, men resten kan vara vad som helst. Redan tidigare har jag ett gäng i trädgården, bla rosmarin och tre-fyra till som kan vara vad som helst. Jag tror jag får ta bilder på dom och rådfråga bloggexpertisen om vad det är jag har.

I 11 år har jag egentligen bott i kappsäck, i dåliga hus med dåliga möbler, så det känns som att bo på lyxhotell när man har en fin italiensk kyl som inte läcker eller att innertaket inte ramlar ner i skallen eller att man inte måste ha Ira som överkast, även om det är mysigt. Nu blir det mycket matlagning också, tidigare hade jag bara två plattor och en ungn som var så stor att det precis fick plats en ostmacka, lade man på skinka också så gick det inte att stänga luckan.